Fortsätt till huvudinnehåll

Ljus i världen

 Watchman Nee satt fängslad i många år i det kommunistiska Kina för sin tro. Där skrev han tio-talet böcker som med tiden nått ut till hela världen. Dagens andaktstext är hämtad från hans bok: Älska inte världen.

"Utan fruktan för motsägelse sade Jesus: "Jag är världens ljus", ( Joh. 8:12 ). Hans uttalande förvånar oss inte det minsta. Men vad som förvånar oss är, att han sade till sina lärjungar, och därmed också till oss: " Ni ä r världens ljus" ( Matt. 5:14 )

Jesus uppmanar oss inte att b l i världens ljus. Han säger tydligt att vi ä r världens ljus, vare sig vi för med oss ljuset ut i vardagen, där människorna kan se det, eller om vi döljer det för dem. Det gudomliga livet, inneboende i oss och som är helt främmande för världen omkring oss, är en ljuskälla som är bestämd att avslöja världens verkliga karaktär och mörker genom kontrasten mellan ljus och mörker. Därför fortsätter Jesus med att säga: " Må ock ert ljus lysa inför människorna, så att de se era goda gärningar och prisa er Far som år i himlen" ( Matt. 5: 16 )

Detta säger oss att vi på intet sätt förhärligar Gud genom att dra oss undan världen och därigenom beröva världen dess enda ljus. I stället motarbetar vi Guds syfte med både oss och mänskligheten. 

Vi har tidigare nämnt , att Johannes Döparens verksamhet var annorlunda. Han drog sig undan världen för att leva ett återhållsamt liv i öknen, skild från samhället, och livnärde sig på gräshoppor och vildhonung. Människorna kom till honom, ty även i öknen var han ett skinande ljus. Men vi vet att han "icke var ljuset". Han kom bara för att vittna om ljuset. Hans vittnesbörd var det sista och största i en gammal profetisk ordning som pekade hän emot Jesus. Endast Jesus är "det sanna ljuset, det som lyser över alla människor" och som nu skulle komma i världen, ( Joh. 1:9 ) Jesus kom och var i världen i alla avseenden. 

Kristendomen har sitt ursprung i Jesus. Gud kan använda en Johannes som ropar i öknen, men han har aldrig menat att församlingen skulle vara ett exklusivt sällskap som ledes efter asketiska principer.

Vi har redan påpekat att regeln: " Det skall du icke taga i; det skall du icke smaka; det skall du icke komma vid " också hör till världssystemet och är tvivelaktig, ( Kol 2: 21 ). Vi måste nu gå ett stycke längre, och återigen kommer Paulus oss till hjälp. I Rom. 14: 17 visar han att det kristna livet är något, som står helt utanför oenigheten om vad vi kan och inte kan göra. " Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande." Det kristna livet skall inte styras av regler som specificerar "hur långt man kan gå" eller hur mycket vi kan umgås med världsmänniskorna. I stället är det fråga om en styrning genom en inre uppenbarelse av egenskaper som vi har fått genom Guds heliga Ande.

Guds rike består i rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande. Låt oss för en stund fästa uppmärksamheten på det andra elementet i gudsrikesinnebörden, nämligen "frid". Frid är en del av det svar Gud ger sin Son, då han ber att Fadern skall bevara oss från det onda. ( Joh. 17: 15 )

I Gud själv bor friden, en djup och ostörd ande, som behåller honom obekymrad och lugn mitt under alla konflikter och motsägelser. " I världen lider ni betryck", säger Jesus. "men i mig skall ni ha frid", ( Joh. 16: 33 ) Hur lätt blir vi inte oroliga, när något svårt kommer på. Men tänker vi på vad som hände med den stora plan, som Gud hade i sitt hjärta? Han lät ljuset lysa i mörkret. Han hade beslutat, att världen skulle vara skådeplatsen för hans eviga plan. Så steg satan fram och motverkade denna plan och fick människorna att älska mörkret mer än ljuset. Men trots detta bakslag och de konsekvenser som vi alltför litet betänker, behöll Gud sitt absoluta lugn. Det är den frid Paulus säger är en "garnison" kring våra tankar och vårt hjärta, ( Fil. 4: 7 )

Vad betyder detta? Jo, att fienden först måste övervinna ett beväpnat livgarde utanför fästningsporten, innan han kan nå mig. Innan han kan anfalla mig, måste garnisonen övervinnas. Därför vågar jag vara lika lugn som Gud, ty den frid som är hans bevarar mig. Detta är något som världen inte känner till. " Frid lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er; icke ger jag den, såsom världen ger ". ( Joh. 14:27 ) "

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.