Fortsätt till huvudinnehåll

Guds helighet

 Vi talar och sjunger om Guds helighet. Känslosamt och många gånger utan att riktigt sätta oss in i dess konsekvenser. Några rader från f.d. kyrkoherde N. P. Wetterlund följer:

 " Men keruberna besjunga icke blott den evigt Allsmäktige utan och den evigt Helige. De säga utan uppehåll, dag och natt: Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, som är, som var och som kommer. Här se vi ock skapelsens grundställning. Hon är fästad icke blott vid den Allsmäktiges utan ock vid den Heliges tron.

Heligheten är grundlagen för Guds eget väsen. Den har han och gjort till skapelsens grundlag. Sin heliga vilja har han skrivit i människans hjärta med outplånlig eldskrift. Därom vittnar samvetet. Genom denna lagskrift är hon förskriven åt tronen för evigt. Ty samvetslagen hör till hennes oförlorbara grundväsen. Hon kan aldrig göra sig lös från helighetens bud. Få de icke hålla henne vid fästet i helig kärlek, så hålla de henne där i helig dom. Blir Guds lag icke helgad i henne, så helgar han sig på henne. Glöda skall hon i lagvälsignelsens eller lagförbannelsens eld.

Ty Gud är eld; och människan är eld ur hans eld. Hon är skapad efter honom. Gudselden är hennes oförstörbara grundväsen. I detta eldsväsen stå Guds bud i evig brand. Gud brinner i henne antingen med helighetens saliga eld eller med helighetens vredeseld. Och han måste, på grund av gemensam väsenseld, brinna i henne antingen upp i himmelsk härlighet eller ned till nedersta helvetet.

Att Gud evigt sitter en helig härskare på sin tron, det är den andra sidan i all sannings grundsanning. Och den kräver han ut av hela världen. Får han den icke i godo, så tar han den med våld. Själva de eviga kvalen under ohelighetens förkrossande tyngd är en fruktansvärd bekännelse därav, att Gud är helig.

I det kerubiska grundväsendet är skapelsens fogningar fasta, och hennes byggnad orubblig som den Allsmäktiges tron"

Ligger betoningen främst på att Gud är kärlek eller Gud är helig? Ty vår Gud är en förtärande eld. ( Hebr. 12:29 )

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a