Guds helighet

 Vi talar och sjunger om Guds helighet. Känslosamt och många gånger utan att riktigt sätta oss in i dess konsekvenser. Några rader från f.d. kyrkoherde N. P. Wetterlund följer:

 " Men keruberna besjunga icke blott den evigt Allsmäktige utan och den evigt Helige. De säga utan uppehåll, dag och natt: Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, som är, som var och som kommer. Här se vi ock skapelsens grundställning. Hon är fästad icke blott vid den Allsmäktiges utan ock vid den Heliges tron.

Heligheten är grundlagen för Guds eget väsen. Den har han och gjort till skapelsens grundlag. Sin heliga vilja har han skrivit i människans hjärta med outplånlig eldskrift. Därom vittnar samvetet. Genom denna lagskrift är hon förskriven åt tronen för evigt. Ty samvetslagen hör till hennes oförlorbara grundväsen. Hon kan aldrig göra sig lös från helighetens bud. Få de icke hålla henne vid fästet i helig kärlek, så hålla de henne där i helig dom. Blir Guds lag icke helgad i henne, så helgar han sig på henne. Glöda skall hon i lagvälsignelsens eller lagförbannelsens eld.

Ty Gud är eld; och människan är eld ur hans eld. Hon är skapad efter honom. Gudselden är hennes oförstörbara grundväsen. I detta eldsväsen stå Guds bud i evig brand. Gud brinner i henne antingen med helighetens saliga eld eller med helighetens vredeseld. Och han måste, på grund av gemensam väsenseld, brinna i henne antingen upp i himmelsk härlighet eller ned till nedersta helvetet.

Att Gud evigt sitter en helig härskare på sin tron, det är den andra sidan i all sannings grundsanning. Och den kräver han ut av hela världen. Får han den icke i godo, så tar han den med våld. Själva de eviga kvalen under ohelighetens förkrossande tyngd är en fruktansvärd bekännelse därav, att Gud är helig.

I det kerubiska grundväsendet är skapelsens fogningar fasta, och hennes byggnad orubblig som den Allsmäktiges tron"

Ligger betoningen främst på att Gud är kärlek eller Gud är helig? Ty vår Gud är en förtärande eld. ( Hebr. 12:29 )