" Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 )
Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap - och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.
Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tidigare var det inte så ovanligt, åtminstone i de sammanhang där det var vanligt förekommande med "fria vittnesbörd", att vissa gärna ville dela med sig av egna bibeltolkningar, s. k. teologiska hemmabyggen, mer eller mindre realistiska och bibelförankrade. Denna kategori av människor har numera flyttat ut på Internet där deras "andeuppenbarelser och nya sanningar" florerar i ett hav som närmast verkar sakna allt vad ande bedömning heter. Hur lätt är det inte att segla vilse bland de dolda och förrädiska skären.
Mycket av vad som vid första anblick verkar rätt och riktigt innehåller tveksamheter. Skrapar vi något under ytan framställs i värsta fall "ett annat evangelium". Det talas ibland om att vi lever i en förrädisk tid, en tid då många träder fram med någon form av "sanningsmonopol". Men frågan är; stämmer det med vad bibeln säger? Och kunskapen i den heliga boken, hur är det med den när allt kommer till? Detta är ingen "väktarblogg" som ivrigt kritiserar många företeelser i dagens kristenhet. Inte på något sätt. Däremot vill jag slå vakt om att vaka i en tid som denna. Vaka nyktert.
Den enkla levande tron finner du i första hand inte i högskolornas intellektuella värld, inte heller i de religiösas högborg. Kom ihåg att när Jesus kallade sina dåtida lärjungar att följa honom; då var det inte en enda av den tidens prästerskap eller tempelfolk eller någon från den tidens "religiösa överklass" som nåddes av hans personliga kallelse. Inte en enda. Det var enkla människor, fiskare, tulltjänstemän och människor från den tidens "arbetarklass". Dessa tolv vandrade med honom och fick efter uppståndelsen bli apostlar och bära ut det glada budskapet om vem deras Mästare verkligen var.
Under de följande två årtusenden som förlöpt sen dess har åtskilliga män och kvinnor följt i deras fotspår. Förföljda av den religiösa härskarmakt, som många gånger menat sig vara "den levande Gudens tjänare" har de under förföljelse fört elden vidare. Den eld som brann för sin Herre och uppdragsgivare. Med det glada budskapet om Jesus Kristus och det stundande gudsriket i antågande. Att se människor förvandlade, lyftas upp från mörker till ljus, bli lärjungar och efterföljare i sin egen tid.
Jag tror att jag inte är den enda som upplever vånda och ställer mig frågande inför det faktum; Den levande tron på en levande Frälsare, kommer den att överleva i det offentliga rummet, kommer kyrkor och kapell att öppnas upp på nytt eller kommer den att förpassas till underjordiska församlingar i hemmen. Den levande kristendomen har alltid - mer eller mindre - rört sig utanför det institutionella, erkända verksamhetsmaskineri, där livets ande fått verka fritt och givits större frihet. Vill vi återvända till den traditionella kristendomsutövningen om kyrkor och kapell öppnas upp igen eller längtar vi efter något nytt, en andens vårtid med islossningens krafter i rörelse?
För kämpen, soldaten i Herrens här stundar ingen vapenvila. Han lever trosfast vi källan, i ordet och i bönen. Han kämpar för den tro som en gång blivit överlämnad till de heliga. Det är ingen stor skara men Herren känner alltjämt de sina, dessa vilka troget tjäna honom. Tillhör du och jag dem, vilka älska och vänta sin Herre. Kampen, vilken troligtvis kommer att öka än mer, avblåses inte förrän vi är hemma i härligheten. Låt oss hålla ut i tro och bön. Snart är Han här!
Skörden är stor, men arbetarna få. De orden har vi hört många gånger. Vågar vi överlämna oss mer och mer till tjänst för Gud. Välja honom helt enkelt. Visa att den enkla, enfaldiga tron inte är död - idag kan vi leva tillsammans med denne Jesus.
Vi slå aldrig, aldrig till reträtt, nej o nej, nej o nej. Vi slå aldrig, aldrig till reträtt, ty vi skola bliva segrare för evigt.
Kommentarer
Skicka en kommentar