Ensam Jesus kom

 Det händer att vi talar om att gamla sånger kan vara som en hel predikan. Ett praktexempel följer här. Sången finns i gamla Segertoner och författaren anges som okänd. Hur som haver är den helige ande medförfattare.

1. Ensam Jesus kom från himlens tempelgårdar, Ensam gick han ned bland jordens synd och nöd. Faderns hjärta, som om minsta sparv sig vårdar, Driven av sin kärlek detta offer bjöd. Ensam gick han här i tre och tretti år Som den gode herden ibland vilsna får.

2. Skogens fåglar ägde sina trygga reden, Markens vilddjur ägde sina lugna bon. Jesu boning var den daggbestänkta heden, Hemlös gick på jorden Skaparn´s ende Son. Oljebergets lunder, nattens stjärna fann Jesus lämnad ensam såsom ingen ann´.

3. Ensam emot synden, lågande av kärlek, Fjärran från sitt hem, dess glans vid Faderns tron, Gick han bland de arma, höljd av hån och smälek: Det var himlens höga sanna religion. För var sorg som brände, för var nöd som fanns, Aldrig någons hjärta klappade som hans.

4. Natten brett sin slöja över Sions nejder, Dödens härar lägrats i Getsemane. Ångestfullt han kämpar vilda, bittra fejder, Tömmer vredeskalken, fylld av lidande. Ej om hjälp han himlens härar ropar an, Ensam skall han kämpa, smärtans vigde man.

5. Golgata är hunnet, på ett kors han hänger Törnekrönt och blodig, döden närmar sig. Då ett ångestskri ifrån hans läppar tränger: "Gud, min Gud, vi har du övergivit mig?" Himmelen sig döljer, solen vill ej se, När han går i döden, världens Frälsare.

6. O, så vill jag aldrig under striden klaga, Om jag stundom ensam trampar smärtans stig! Liksom solens strålar nattens dimmor jaga, Vid en blick på Jesus smärtan skingrar sig, Och han gett mig löftet: "Se, jag är dig när!" Aldrig är jag ensam. - Tack, min Jesus kär!