Fortsätt till huvudinnehåll

Det allmänna prästadömet

 " Ni åter är "ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk," för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." ( 2 Petr.2: 9 )

Det allmänna nytestamentliga prästadömet skiljer sig från hur det var under gamla förbundets da´r. I och med att den helige ande blev utgjuten på den första pingstdagen i Jerusalem, över lärjungarna och de som trodde. Under gamla förbundets tid var det i huvudsak tre olika ämbeten den hade vilken kunde bli smord med anden. Prästen, profeten och kungen. 

Då anden föll på den första pingstdagen, då föll den över olika slags människor. Apostlagärningarnas andra kapitel berättar om detta. Du behöver på intet vis vara varken präst eller profet för att få del av anden och andedopet. Också kungen har tillträde till "den övre salen". Likaså behöver du inte heller vara prästvigd för att tjäna Gud. I den nytestamentliga församlingen är vi bröder och systrar, syskon i Herren. Alla har vi vår beskärda del att tillföra församlingskroppen. 

Jag har träffat de, vilka har svårt för att acceptera och förstå att vi alla får vara med och verka. Traditionen med avlönade präster kan sitta djupt i folksjälen. Sorgligt nog finns också de präster och predikanter som verkar tro att det endast är de som tjänar Gud och ser sin "kallelse" mest som ett vanligt avlönat jobb, något som går långt utanför nya testamentets råmärken. Jesus prästvigde aldrig sina lärjungar. Ej heller inrättade han någon särskild "profetskola" eller avskiljde dem som "blivande kungar" i det tillkommande riket. Han sände ut dem som vittnen att berätta vidare det glada budskapet.

Vi har olika uppgifter i Guds församling. Vissa har framträdande roll och syns mycket i gudstjänstlivet, predikanten, sångaren etc. Andra har viktiga funktioner i det fördolda, uppgifter vi människor inte ser så lätt men som är välkända inför Herren, troheten i det lilla. De små åtaganden, som inte verkar att vara till så mycket, som sker under kärlek till Jesus och medmänniskorna. Mycket sådant betyder långt mer än vi föreställer oss. Troheten på posten. Själavinnandet, bönen, den fortsatta helgelsen bär verket vidare. Generation efter generation. Allt detta som ett resultat av det allmänna prästadömet. 

När vi alla hjälpas åt, När vi alla hjälpas åt, Verket framgång får, lätt blir bördan vår När vi alla hjälpas åt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a