Fortsätt till huvudinnehåll

Det allmänna prästadömet

 " Ni åter är "ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk," för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." ( 2 Petr.2: 9 )

Det allmänna nytestamentliga prästadömet skiljer sig från hur det var under gamla förbundets da´r. I och med att den helige ande blev utgjuten på den första pingstdagen i Jerusalem, över lärjungarna och de som trodde. Under gamla förbundets tid var det i huvudsak tre olika ämbeten den hade vilken kunde bli smord med anden. Prästen, profeten och kungen. 

Då anden föll på den första pingstdagen, då föll den över olika slags människor. Apostlagärningarnas andra kapitel berättar om detta. Du behöver på intet vis vara varken präst eller profet för att få del av anden och andedopet. Också kungen har tillträde till "den övre salen". Likaså behöver du inte heller vara prästvigd för att tjäna Gud. I den nytestamentliga församlingen är vi bröder och systrar, syskon i Herren. Alla har vi vår beskärda del att tillföra församlingskroppen. 

Jag har träffat de, vilka har svårt för att acceptera och förstå att vi alla får vara med och verka. Traditionen med avlönade präster kan sitta djupt i folksjälen. Sorgligt nog finns också de präster och predikanter som verkar tro att det endast är de som tjänar Gud och ser sin "kallelse" mest som ett vanligt avlönat jobb, något som går långt utanför nya testamentets råmärken. Jesus prästvigde aldrig sina lärjungar. Ej heller inrättade han någon särskild "profetskola" eller avskiljde dem som "blivande kungar" i det tillkommande riket. Han sände ut dem som vittnen att berätta vidare det glada budskapet.

Vi har olika uppgifter i Guds församling. Vissa har framträdande roll och syns mycket i gudstjänstlivet, predikanten, sångaren etc. Andra har viktiga funktioner i det fördolda, uppgifter vi människor inte ser så lätt men som är välkända inför Herren, troheten i det lilla. De små åtaganden, som inte verkar att vara till så mycket, som sker under kärlek till Jesus och medmänniskorna. Mycket sådant betyder långt mer än vi föreställer oss. Troheten på posten. Själavinnandet, bönen, den fortsatta helgelsen bär verket vidare. Generation efter generation. Allt detta som ett resultat av det allmänna prästadömet. 

När vi alla hjälpas åt, När vi alla hjälpas åt, Verket framgång får, lätt blir bördan vår När vi alla hjälpas åt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid