Fortsätt till huvudinnehåll

Anden gör levande

 Gudsmannen Emil Gustafson skriver följande: " Bokstaven dödar, men Anden gör levande. Kristus kom inte för att upprätta ett religionssystem, utan för att giva världen liv; därför levde han och därför dog han, att vi skulle ha evigt liv genom honom. Vad vi behöver, är inte blott hans lära, utan honom själv. Den som har Sonen, han har livet. Han är församlingens huvud och sin kropps frälsare. Han älskar församlingen och ber om hennes hjärta. O, att Jesus blev mera värdigt bemött av sitt eget folk! Det är inte brist på förstånd. Nej, det är brist på hjärta. Församlingen stänger dörren för Kristus. Halvhet och världskärlek bevakar den. Vi lever i den laodiceiska tiden.

Man är varken kall eller varm. Övergiva Herren vill man inte, men att hängiva sig helt åt honom, det är omöjligt. Hjärtat hänger fast vid världen. Man vill tjäna två herrar. Till den ljumma kristenheten säger Herren: "Se, jag står för dörren och klappar." Ack, du renläriga, förlamade samfund! Gör ny sinnesändring! Låt dina förstelnade känslor blöda av ömhet för din brudgum. Tag emot Kristus helt. Låt oss hädanefter känna, att han bor hos dig. Ty jag sökte honom, men jag fann honom icke.

Framåt, framåt! är den kristnes fältrop. En kristen får inte stanna i något utvecklingsstadium. En fullkomnad kristen utvecklas inte av en död teori om dop, församling eller helgelse. En kristen skall inte segra genom "lära", utan genom liv. Skall vi arbeta oss ur gamla former och förstelna i nya? Må vi tänka på detta! Gör portarna vida och dörrarna i församlingen höga, att ärones konung må draga där in. Först när Guds församling ledes och regeras av Kristi Ande, kan hon förverkliga sin uppgift att vara världens ljus och jordens salt.

Vad det känns ljuvligt och uppfriskande att komma in i en församling av enfaldiga själar, som inte förstår mer än att älska. Där man inte drömmer i det stora, utan lever i det ringa, tjänar i kärlek, fröjdas i enfald - o, där är himmel, liv och seger. " Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen - ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek:" ( Höga Visan. 5:8 )"

Är det din levande bön idag; mer, mer, mer av dig själv, du min Jesus? Än finns det möjlighet att närma sig honom, dröj inte längre utan kom!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.