Fortsätt till huvudinnehåll

Tre människotyper, vem är du?

 Vad betyder Gud för dig när allt kommer kring? Många tycker dessvärre att Han är naturligtvis det viktigaste i mitt liv. Varför ser vi då så lite av Guds uppenbarade rike mitt ibland oss? Jag tror inte att jag är ensam om att brottas med dessa frågor. 

Är vi sammanlänkade till Kristus eller är vi fria? Ett intressant spörsmål? Låt oss i all korthet se på tre olika människotyper som du säkert sett under livets gång.

Den första går, under sin vandring härnere, såsom hade han ett osynligt koppel till vår Herre. Ser honom i första hand som en sträng tillrättavisande Fader, som inte låter människan ha roligt, som väntar på att så fort du kommer något längre från vägen, då drar han till - och du känner din tro nästan som en tvångströja mot kroppen. Det mesta är synd, helighetsallvaret ligger som en tung mantel över ryggen och att kalla honom "Abba, Fader" blir alldeles för närgånget. Frälsningen skall mer eller mindre förtjänas, genom goda gärningar, en krävande moral och idogt, ständigt arbete. Det är som att ro båten i stark motvind, det hela går ytterst tungrott.

För den andre är förhållandet fullständigt ombytt. Här är det JAG som är kapten på skutan och Gud blir nästan såsom en betjänt jag håller i koppel, i alla fall en "mister James" som kommer så fort jag trycker på klockan. Högsta, bästa service, naturligtvis. Inte en tanke på att jag någon gång på något sätt skulle behöva lida eller uppoffra något för min tros skull. Nej då, Gud skall utan förbehåll välsigna mig eftersom han har råd till det. Kanske har du mött en sådan människa under ett möte där han/hon mer eller mindre kommenderar Gud i sina böner. Det gäller ju att visa upp för de andra vilken tro jag har, hur frimodig jag är och hur "viktig" jag är för hans rike.

Den tredje personen går lös och ledig utan koppel vid Herrens sida. Han låter Gud bestämma sin väg. Han hör sin Herres röst ifall han skulle komma för långt bort från vägen och har inga som helst planer på att rymma - ut i periferin -  mot någon "efterlängtad frihet". Han vet att det är tryggast i fadershuset där han får sin omvårdnad tillgodosedd, i en nära tillitsfull relation med sin Far. Lycklig, harmonisk vandrar han fram genom livet, tacksam och nöjd med sin lott och föga bekymmersam om framtidens utmaningar. Han har ju sin Far att rådfråga, när det behövs.

I mer eller mindre mån - tror jag - känner vi igen oss själva - på något vis -  i ovannämnda karaktärer. Köttsliga och andliga. När solen skiner, när livet leker och framtiden lyser ljus och lockande, då är det inte svårt att vandra nära Herren. Eller vill du då gå din egen väg, bli din egen lyckas smed och det där med Gud, behöver jag inte nu. Jag klarar det så bra själv.

Däremot, när det stormar, sjukdomen slår till, döden klappar på, pengarna sinar och de tidigare så trogna vännerna lyser med sin frånvaro. Livet är mest en tuff kamp och motgångarnas berg växer rätt framför näsan på dig. Vänder du dig då först till Gud, när din egen kraft ej mer räcker till, eller vill du inte alls ha med honom att göra. Han är ju så orättvis. Kom ihåg att i de mörkaste stunderna, i den ensammaste kampen - då bär han dig. Då du inte orkar bedja, allra minst strida, då får du endast viska namnet Jesus. Han lämnar dig inte ensam på den karga klippan, han bär dig tills du står med fötterna på stadig mark. Och minns, min vän, hur mörkt det än ser ut - det kommer att ljusna, På natt följer dag. 

Det ljusnar om du beder, hur mörkt det annars är!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.