Tjäna Gud, tala öppet och tänka fritt

 Idag, tjugondag Knut, vill jag dela med mig något, vilket är skrivet i oktober 1944 av Sven Lidman. En väckelseapell, skriven under det synliga kriget, men ack, så aktuellt för oss nu i det osynliga corona-krigets da´r.

"DET HAR I ALLA TIDER varit ytterst modernt att anklaga protestantismen för att vara en evig söndringsrörelse. Kvickhuvuden inom och utanför katolsk kyrka och annan högkyrklighet ha med förtjusning räknat upp hur många hundra, ja, kanske tusentals sekter, som den stora reformationen givit upphov till Det är bortkastad kvickhet och bortspel krut. Det har jag den levande och verkliga protestantismen alltid funnits den söndrande kraften, om vilken Jesus säger: "I skolen icke mena, att Jag har kommit för att sända frid på jorden. Jag har inte kommit för att sända frid utan svärd. Ja, Jag har kommit för att uppväcka söndring, så att

´sonen sätter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder och en var får sitt eget husfolk till fiender´. "

Det är denna söndringens ande, som i själva verket så ofta varit sanningens ande - som gång på gång genom århundradena -  på nytt och på nytt igen - låtit den ena väckelsen efter den andra bryta upp ur en förljugen, förvärldsligad och vanmäktig kyrkoform ut i friheten - i ett ärligt och uppriktigt försök att söka sanningen och följa Jesus.

En stor historiker har sagt, att en av de största revolutioner, som världshistorien känner till och vars verkningar oavlåtligen fortsätta än i denna dag - och kanske komma att gripa gestaltskapande in i framtiden - har sitt ursprung i några religiösa folkrörelser i femton- och sextonhundratalets England. Själva källan och ursprunget till dessa väldiga verkningar var så ringa och anspråkslösa, att man till fullo här kan tala om "den ringa begynnelsens dag".

Det var små grupper av enkla hederliga människor, män och kvinnor, som slutit sig samman för att läsa sin bibel, tjäna Gud, tala öppet och tänka fritt.

Det är ur detta lilla frö, som bland annat puritanismen, parlamentarismen, de anglosaxiska demokratierna, den aldrig tröttnande kampen för samvets- och tankefrihet vuxit fram och fått sin växtkraft. Det var människor, som tog upp kampen mot våldets och mörkrets makter med andliga vapen. Ur deras andliga och omutliga inställning till stat, samhälle och alla denna världens skiftande makter och myndigheter har den egenskap vuxit fram, som är en av de dyrbaraste och betydelsefullaste  vid den mänskliga karaktärsdaningen. Bismarck kallade den en gång för "civilkuraget" och sörjde över att den i så hög grad saknades hos det tyska folk, som han älskade och regerade.

Det är modet att ensam och mot en värld, ouppmärksammad och kanske övergiven av alla , hålla ut i kampen för andens och själens heligaste och omistligaste värden.

All verklig frikyrklighet har också sin rot i denna vilja till sammanslutning av små grupper av människor, som väsentligen endast önska en sak: tjäna Gud, tala öppet och tänka fritt. Det är av namnlös vikt, att vi i denna tid av masshypnos, radio- och tidningsagitation, reklam- och broschyrraseri verkligen en smula få våra själar och hjärtan bevarade  rena och levande just i denna andliga atmosfär av gudstjänande, av självständigt, fritt och öppet talande och tänkande inför den Eviges ögon.

Vi skall aldrig glömma, att vi genom Guds nåd alltjämt är bärare av denna protestantismens heliga eld och helige ande - att vi bör och måste låta oss bäras av denna gudomliga vilja till nejsägande och motstånd, när det gäller osanning, personförföljelse, meningsförfalskning, åsiktsförtryck och människomisshandel i de tusentals former, som förekomma i nuet och nästan alltid förekommit under mänsklighetens pinohistoria på vår jord.

Det får aldrig gå oss, som det en gång gick mig när jag i min hedniska ungdom i Rom blev tillfrågad av den katolska portvakttskvinnan varför jag inte iakttog fastan, och ursäktade mig med att jag var protestant.

Hon frågade: "Men vad protesterar min herre emot?". Och jag svarade henne utan att veta, hur sanningsenligt mitt svar var: "Å, det är inte så farligt vi har slutat att protestera för mer än hundra år sedan".

Ack, hur lätt, hur snabbt faller inte damm på även den mest levande andliga rörelse! Hur lätt stelnar och åderförkalkas den inte till härsklysten byråkrati, när livets bröd blir levebröd.

Rörelsen drevs fram av fria män och dräptes av tjänstemän. Lönerna blev självändamål, idealen reklamplakat och livsåskådningen en grammofonskiva. " Grundade 1898 ´Kyrklig Affär´" läste jag en gång i en biografisk uppslagsbok om en person i ett av våra grannländer.

En berömd socialdemokrat sade mig nyligen: " När jag var ung, slogs man om, vem som skulle bära föreningens fana vid förstamajdemonstrationerna. Nu betalas det fem kronor åt den som vill åtaga sig besväret´."

Detta är hämtat från boken "Resan till domen" , men må dess tidlösa budskap tala till oss idag. Vad vi behöva är att få pionjärandan tillbaka i våra liv. Vi tar allt detta för givet; tjäna Gud, tala öppet och tänka fritt. Det blir allt trängre och trängre att göra detta. Tänk om den himmelska elden verkligen skulle få tag i oss var och en.....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

Gud kan inte liuga