Fortsätt till huvudinnehåll

Synd, vågar vi nämna om det?

 Ett begrepp och ett ord som det ibland inte talas så mycket om, men som i absolut högsta grad är relevant, det är ordet synd. Ibland talar vi istället under begrepp som "fel", "misstag" eller "felsteg" för att inte skapa skuldkänsla hos vår nästa. Jag tänker inte fälla någon dom över dig som läser detta, inte alls, inte på något sätt. Istället överlämnar jag pennan åt Nils Bolander som skriver: 

" Det berättas om en av våra biskopar att han vid ett tillfälle talade till barnen i samband med en visitation. Barnen var så högtidsstämda. Bländade av biskopskorset som blänkte på biskopens bröst, högtidliga av andakten i templet, helt inriktade på andliga ting. Men biskopen började med att tala om åkerbruk och boskapsskötsel. Han fick klena svar. Barnen var inställda på katekesen och biskopen på kor och hästar. Till sist frågade biskopen: Vilket är det vanligaste husdjuret? En liten parvel räckte upp handen och svarade: Synden.

Det svaret var strängt taget en riktig fullträff. Synden är det vanligaste husdjuret - det är inte tu tal om den saken.

Det kom en gång några personer till Mästaren från Nasaret och berättade för honom "om de galileér vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer." Tydligen menade de att det rakt inte var underligt att det inte gick dessa olycksfåglar som det gick. De galileiska martyrerna var större syndare än andra. Nej, säger Jesus:" Menar ni att dessa var större syndare än alla andra? Nej, säger jag er; men om ni inte gör bättring, skall ni alla sammalunda förgås".

Mästaren tar sikte på allas vår synd, det som våra fromma fäder kallade syndafördärvet i vår natur. "Stengrunden".

Skriften betygar: "Ingen rättfärdig finns, icke en enda... Nej, alla hava de avvikit, allesammans hade de blivit odugliga, ingen finns som gör vad gott är, det finns ingen enda..." Detta är ett mycket impopulärt bibelställe. Det har alltid funnits människor, som kallat sådant tal för nonsens under hänvisning till allehanda ädelmodigheter hos människan. Fariséerna på Jesu tid och bland oss kan inte gå med på att a l l a är syndare. Fariséen kännetecknas ju alltid främst därav att han saknar verklig syndakännedom.

Synd är ett religiöst begrepp. 

I en religionslös moral kommer man betecknande nog aldrig på den idén att tala om "synd" utan om "fel", "bristfullhet", "karaktärssvaghet", "komplex", "arvsmassa". En religionslös moralist bekänner aldrig "Jag fattig, syndig människa" utan han säger - som någon har påpekat - "Jag miljöskadade, ärftligt belastade medborgare som inte ännu anpassat mig efter omgivningen och inte alltid accepterat mig själv, lider av vissa ofullkomligheter..."

Men i syndens väsen ligger alltid något av detta: "Gud, mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon."

Synden är världens mest ohyggliga verklighet. Mästaren har riktat ett dråpslag mot egenrättfärdigheten, som tror sig om att kunna gradera andras syndighet efter livets skickelser. Syndare är inte bara den som trampat ner sig i lasternas smuts. Det finns människor med höga principer, i yttre mått renlevnadsmän, som är Guds fiender. Genom självupptagenhet, intolerans, kritiksjuka, förståndshögfärd. Kanske du och jag hör till dessa fina syndare? Då gäller ordet oss: "Om ni inte gör bättring, skall ni alla sammalunda förgås." Sinnesändring är det absoluta kravet. Jesus Kristus är den dynamit som ensam kan spränga våra hjärtans stengrund i stycken". 

Så långt Bolander.

Skulle du inte förstå alla ord i ovannämnda text, får du ändå överlämna dig helt och hållet till denne Jesus Kristus. Allt vad du har, allt vad du är och allt vad du vill bli. Kröna honom såsom Konung på ditt hjärtats tron.

I havets djup min synd blev sänkt, O, evangelium. Det är som hade Herren tänkt: Jag vill se ut ett rum, Där synd kan stängas in så väl, Att aldrig mer den når min själ. Så helt förlåter Gud, Så helt förlåter Gud.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a