Synd, vågar vi nämna om det?

 Ett begrepp och ett ord som det ibland inte talas så mycket om, men som i absolut högsta grad är relevant, det är ordet synd. Ibland talar vi istället under begrepp som "fel", "misstag" eller "felsteg" för att inte skapa skuldkänsla hos vår nästa. Jag tänker inte fälla någon dom över dig som läser detta, inte alls, inte på något sätt. Istället överlämnar jag pennan åt Nils Bolander som skriver: 

" Det berättas om en av våra biskopar att han vid ett tillfälle talade till barnen i samband med en visitation. Barnen var så högtidsstämda. Bländade av biskopskorset som blänkte på biskopens bröst, högtidliga av andakten i templet, helt inriktade på andliga ting. Men biskopen började med att tala om åkerbruk och boskapsskötsel. Han fick klena svar. Barnen var inställda på katekesen och biskopen på kor och hästar. Till sist frågade biskopen: Vilket är det vanligaste husdjuret? En liten parvel räckte upp handen och svarade: Synden.

Det svaret var strängt taget en riktig fullträff. Synden är det vanligaste husdjuret - det är inte tu tal om den saken.

Det kom en gång några personer till Mästaren från Nasaret och berättade för honom "om de galileér vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer." Tydligen menade de att det rakt inte var underligt att det inte gick dessa olycksfåglar som det gick. De galileiska martyrerna var större syndare än andra. Nej, säger Jesus:" Menar ni att dessa var större syndare än alla andra? Nej, säger jag er; men om ni inte gör bättring, skall ni alla sammalunda förgås".

Mästaren tar sikte på allas vår synd, det som våra fromma fäder kallade syndafördärvet i vår natur. "Stengrunden".

Skriften betygar: "Ingen rättfärdig finns, icke en enda... Nej, alla hava de avvikit, allesammans hade de blivit odugliga, ingen finns som gör vad gott är, det finns ingen enda..." Detta är ett mycket impopulärt bibelställe. Det har alltid funnits människor, som kallat sådant tal för nonsens under hänvisning till allehanda ädelmodigheter hos människan. Fariséerna på Jesu tid och bland oss kan inte gå med på att a l l a är syndare. Fariséen kännetecknas ju alltid främst därav att han saknar verklig syndakännedom.

Synd är ett religiöst begrepp. 

I en religionslös moral kommer man betecknande nog aldrig på den idén att tala om "synd" utan om "fel", "bristfullhet", "karaktärssvaghet", "komplex", "arvsmassa". En religionslös moralist bekänner aldrig "Jag fattig, syndig människa" utan han säger - som någon har påpekat - "Jag miljöskadade, ärftligt belastade medborgare som inte ännu anpassat mig efter omgivningen och inte alltid accepterat mig själv, lider av vissa ofullkomligheter..."

Men i syndens väsen ligger alltid något av detta: "Gud, mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon."

Synden är världens mest ohyggliga verklighet. Mästaren har riktat ett dråpslag mot egenrättfärdigheten, som tror sig om att kunna gradera andras syndighet efter livets skickelser. Syndare är inte bara den som trampat ner sig i lasternas smuts. Det finns människor med höga principer, i yttre mått renlevnadsmän, som är Guds fiender. Genom självupptagenhet, intolerans, kritiksjuka, förståndshögfärd. Kanske du och jag hör till dessa fina syndare? Då gäller ordet oss: "Om ni inte gör bättring, skall ni alla sammalunda förgås." Sinnesändring är det absoluta kravet. Jesus Kristus är den dynamit som ensam kan spränga våra hjärtans stengrund i stycken". 

Så långt Bolander.

Skulle du inte förstå alla ord i ovannämnda text, får du ändå överlämna dig helt och hållet till denne Jesus Kristus. Allt vad du har, allt vad du är och allt vad du vill bli. Kröna honom såsom Konung på ditt hjärtats tron.

I havets djup min synd blev sänkt, O, evangelium. Det är som hade Herren tänkt: Jag vill se ut ett rum, Där synd kan stängas in så väl, Att aldrig mer den når min själ. Så helt förlåter Gud, Så helt förlåter Gud.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

En dikt