Fortsätt till huvudinnehåll

Synd, vågar vi nämna om det?

 Ett begrepp och ett ord som det ibland inte talas så mycket om, men som i absolut högsta grad är relevant, det är ordet synd. Ibland talar vi istället under begrepp som "fel", "misstag" eller "felsteg" för att inte skapa skuldkänsla hos vår nästa. Jag tänker inte fälla någon dom över dig som läser detta, inte alls, inte på något sätt. Istället överlämnar jag pennan åt Nils Bolander som skriver: 

" Det berättas om en av våra biskopar att han vid ett tillfälle talade till barnen i samband med en visitation. Barnen var så högtidsstämda. Bländade av biskopskorset som blänkte på biskopens bröst, högtidliga av andakten i templet, helt inriktade på andliga ting. Men biskopen började med att tala om åkerbruk och boskapsskötsel. Han fick klena svar. Barnen var inställda på katekesen och biskopen på kor och hästar. Till sist frågade biskopen: Vilket är det vanligaste husdjuret? En liten parvel räckte upp handen och svarade: Synden.

Det svaret var strängt taget en riktig fullträff. Synden är det vanligaste husdjuret - det är inte tu tal om den saken.

Det kom en gång några personer till Mästaren från Nasaret och berättade för honom "om de galileér vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer." Tydligen menade de att det rakt inte var underligt att det inte gick dessa olycksfåglar som det gick. De galileiska martyrerna var större syndare än andra. Nej, säger Jesus:" Menar ni att dessa var större syndare än alla andra? Nej, säger jag er; men om ni inte gör bättring, skall ni alla sammalunda förgås".

Mästaren tar sikte på allas vår synd, det som våra fromma fäder kallade syndafördärvet i vår natur. "Stengrunden".

Skriften betygar: "Ingen rättfärdig finns, icke en enda... Nej, alla hava de avvikit, allesammans hade de blivit odugliga, ingen finns som gör vad gott är, det finns ingen enda..." Detta är ett mycket impopulärt bibelställe. Det har alltid funnits människor, som kallat sådant tal för nonsens under hänvisning till allehanda ädelmodigheter hos människan. Fariséerna på Jesu tid och bland oss kan inte gå med på att a l l a är syndare. Fariséen kännetecknas ju alltid främst därav att han saknar verklig syndakännedom.

Synd är ett religiöst begrepp. 

I en religionslös moral kommer man betecknande nog aldrig på den idén att tala om "synd" utan om "fel", "bristfullhet", "karaktärssvaghet", "komplex", "arvsmassa". En religionslös moralist bekänner aldrig "Jag fattig, syndig människa" utan han säger - som någon har påpekat - "Jag miljöskadade, ärftligt belastade medborgare som inte ännu anpassat mig efter omgivningen och inte alltid accepterat mig själv, lider av vissa ofullkomligheter..."

Men i syndens väsen ligger alltid något av detta: "Gud, mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon."

Synden är världens mest ohyggliga verklighet. Mästaren har riktat ett dråpslag mot egenrättfärdigheten, som tror sig om att kunna gradera andras syndighet efter livets skickelser. Syndare är inte bara den som trampat ner sig i lasternas smuts. Det finns människor med höga principer, i yttre mått renlevnadsmän, som är Guds fiender. Genom självupptagenhet, intolerans, kritiksjuka, förståndshögfärd. Kanske du och jag hör till dessa fina syndare? Då gäller ordet oss: "Om ni inte gör bättring, skall ni alla sammalunda förgås." Sinnesändring är det absoluta kravet. Jesus Kristus är den dynamit som ensam kan spränga våra hjärtans stengrund i stycken". 

Så långt Bolander.

Skulle du inte förstå alla ord i ovannämnda text, får du ändå överlämna dig helt och hållet till denne Jesus Kristus. Allt vad du har, allt vad du är och allt vad du vill bli. Kröna honom såsom Konung på ditt hjärtats tron.

I havets djup min synd blev sänkt, O, evangelium. Det är som hade Herren tänkt: Jag vill se ut ett rum, Där synd kan stängas in så väl, Att aldrig mer den når min själ. Så helt förlåter Gud, Så helt förlåter Gud.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid