Händer det också att du ibland tänker tillbaka på flydda tider. Det kan vara dina egna misslyckanden, händelser och skeenden som tragiskt nog inte blev såsom du hade tänkt dig. Drömmar det inte blev någonting utav, relationer som aldrig gick att reparera igen, men också goda minnen. Med våra ofta begränsade förmågor minns vi. Inte alltid så som det verkligen var utan ibland så som vi upplevde det från vår egen horisont. På gott och ont.
Efter att de flesta av oss suttit i ofrivillig isolering under snart ett års tid längtar vi gärna tillbaka till de tider då vi samlades till stora konferenser, då Herrens vittnen talade med glöd uppe ifrån talarstolen, sångkören sjöng och vi kände en himmelsk närvaro. Måhända är det åtskilliga år sedan - ändå lever minnet kvar. Väckelsen så som vi upplevde och minns den.
För den ene kan samma tid, mestadels ge positiva minnen med en genklang av; tänk, hur rikt och välsignat det var, vad roligt vi hade det, vilken atmosfär och gemenskap vi upplevde. Den andre minns med vemod sådant som hände av mindre uppbygglig karaktär, onödiga stridigheter med svårläkta följder, maktmissbruk av olika slag och människor som av olika orsaker inte ville eller kunde vara med längre, eller som aldrig kom i funktion på riktigt.
Den svåra konsten att vara människa. Ändå står det att Gud skapade oss till sin egen avbild ( 1 Mos. 1:27 ), hur går detta ihop? Placerade i en många gånger, ack så orättvis värld, där vi värderas efter status, kunskap, släktskap, utseende och uthållningskapacitet. Den som inte uppfyller måttet, vad skall vi göra med honom? Kan han inte anpassa sig till rådande normer, bör han då förflytta sig från jordens yta åtminstone i teorin? Eller skall han tvångsassimileras för sin egen överlevnads skull? Dessa frågor kan verka överdrivna men matas vi inte ständigt med "det perfekta idealet". Det perfekta livet med det perfekta arbetet, den perfekta högt i penningars värde räknat bostaden, den perfekta familjen, den perfekta snygga, åtråvärda kroppen och den perfekta ekonomin? Jag tror du känner igen dig i ovannämnda beskrivning.
Troligtvis uppfyller inte majoriteten av oss " det perfekta livets mallar" och tack och lov strävar inte alla heller att komma dit. Att vara lycklig och trivas, ibland känns det som att vi ej skulle ha rätt till det med alla våra vardagsplikter, alla dessa "måsten" vi människor byggt upp eller finns det ett annat liv att leva? Ett liv tillsammans med Jesus, redan här på jorden? Kommen till mig, alla ni som arbetar och är betungade så skall jag ge er ro ( Matt. 11:28 ). Vågar vi tro detta? I en tid som denna?
När Jesus vandrade härnere umgicks han med de vilka inte nådde fram till att bli något. De ledande i det dåvarande Israel hade han mest problem med. Och ju heligare de ville vara desto svårare var det för honom att få dem till att förstå vem han egentligen var Messias - den Smorde. Förstår vi vem han verkligen är och vad han förmår att göra för och genom oss? Inte någongång för längesedan, någongång i framtiden utan just idag. Se, nu är den behagliga tiden, nu är frälsningens dag. ( 2 Kor.6:2 )
Kommentarer
Skicka en kommentar