Fortsätt till huvudinnehåll

Jesus och jantelagen

 " Och han kunde inte där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem. Och han förundrade sig över deras otro " ( Mark. 6: 5-6 )

Vår käre Herre befann sig nu i sin fädernestad, sin fädernebygd och möttes av skepsis, ifrågasättande och misstro av de människor som kom i hans väg. Det ryktades kring borden i hemmen; Är inte det där Josefs son, vad är det för lurt han egentligen håller på med, äh, försök inte att på något sätt komma upp dig, va, du är inte ett dyft bättre än oss andra. Denna otrospredikan som fanns då lever i minst lika hög grad kvar bland oss människor idag om än under delvis andra kulturformer.

Många av oss drömmer om att bli något stort, berömd, ärad och för framtiden ihågkommen i historieböckerna för sin välförtjänta bragd. Inom vilket område kan göra detsamma. Min duktighet, min styrka och vad jag åstadkommit i världen förtjänas att lyftas fram för de efterlevande. Dessvärre ser inte verkligheten ut så för de flesta av oss. Vi når inte fram hela vägen. Ger vi inte upp själva, någonstans på vägen så kommer det andra händelser, motgångar som sätter käppar i hjulen eller så trycks vi ned av dem som ihärdigt ropa; Vi vet alltnog vem du är, vad du har gjort, din bakgrund osv Tro inte för ett ögonblick att du skall kunna bli något...

" Och han kunde inte där göra någon kraftgärning, och han förundrade sig över deras otro."

Dessa rop skallade då, människor emellan, denna jantelagens bokstavliga försvarare, du skall inte tro att du är något. Samma rop fortsätter att med oförminskad styrka råda över många människor, tro inte för ett ögonblick att du är något. Fortsätt du ditt stilla liv, mig skall du inte lyckas övertyga om något annat.

Hur ställde sig Jesus till dessa ting. Räknade han med att de skulle förstå vem han verkligen var. Knappast. Stunden var inte kommen för detta än. Han vandrade vidare. Och verkade. 

Bland de enkla - ofta på landsbygden bosatta - många gånger utstötta människospillror mottogs han med glädje och förväntan. De trodde och därför kunde han utföra tecken och mirakel. Guds ord manifesterades med kraft. 

Nere i Jerusalem rådde ett helt annat klimat. Till templet, denna religionens högborg, vallfärdade tusentals människor för att tillbedja. Det andliga prästerskapet, ledarna, dem hade Jesus som bekant mest problem med. Inför dem framstod han mest som en bråkstake, en pratmakare som uppviglade folket mot dem, deras ledarpositioner, och kunde bli en farlig ledare för motståndsrörelsen ifall den skulle aktiveras allt starkare.

"Och han kunde inte där göra någon kraftgärning, och han förundrade sig över deras otro."

Idag behöver vi kvinnor och män vilka är fyllda med tro och helig ande. Vill och vågar du bli något i Guds rike? Som vandringsprästen David Petander sade: " Gud behöver inga kyrkor, Gud behöver inga bönehus, Gud behöver inga präster, Gud behöver inga predikanter men han behöver människor fyllda av sin Ande". Den märkliga vägen i Guds rike när det gäller att positionera sig går tvärtemot vad allt annat säger. Den av er som vill bli störst han vare de andras tjänare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid