" Ty där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem " ( Matt. 18: 20 )
Ett välkänt bibelord, som närapå fått en ny betydelse i våra dagar. Där två eller tre är församlade, då har Jesus lovat att närvara. Nu är det inte de stora folkskarornas samlingstid, utan en tid då vi får samlas i hemmen. Vi - min kära hustru - och jag, hade idag ett " andligt rendez-vous " tillsammans, ett litet stugmöte om du hellre vill kalla det så. Ja, så kan man göra fast man endast är två personer. Bor du ensam kan du också ha ett "litet möte med Herren", det är inte folkmängden som avgör om anden sänker sig ned.
För många år sedan fick jag som födelsedagsgåva en andaktsbok av C O Rosenius. Den stod rätt många år i bokhyllan innan vi beslöt oss för att regelbundet läsa ur den, en betraktelse för var dag. Det blev till glädje, förmån och välsignelse för oss. Att vi gav läsningen tid regelbundet fyllde oss med frid och värme. Då boken var utläst skapades ett tomrum i vårt enkla hem och vi ville fortsätta denna dagliga husandakt tillsammans. Min farfar samlade på söndagseftermiddagarna sin stora familj för familjens husandakt i salen. Inte alltid ville alla barnen vara med om detta , men de böjde sig inför hans auktoritet. Jag tror att dessa söndagseftermiddagar burit sin frukt.
Sorgligt nog förstår många inte vikten av den enskilda husandakten. Den sker måhända sporadiskt men man ser inte vilken förmån detta är. Ett äkta par och en hel familj, samlade i hemmet inför Herrens ansikte, det är mer än en vacker syn. Det är seger i den osynliga världen. Jag vill slå ett slag för familjeandakten, att prioritera denna, naturligtvis utan tvång - jag tror nämligen Gud välsignar ordet och bönen i hemmets kammare. Ett rest bönealtare tillsammans. Som ett sköld och ett banér mot ondskans hantlangare.
I min ungdom var jag och min far ute och sålde en kristen jultidning - Fridsstjärnan - på landsbygden och kom in i rätt många hem. I alla hem var dock inte fridens stjärna rådande, atmosfären kunde växla. Jag minns särskilt en bondgård, ett äldre hus där ladugården hade brunnit ned. I det hemmet var det en harmonisk atmosfär och en stillsam frid. Andra gånger kunde vi känna mer av en kuslig kyla. Förmodligen är jag långt ifrån ensam om liknande erfarenheter.
Detta har troligen inte endast med husandakten att göra men vad utstrålar vi? Levande Kristusbrev eller halvdöda mumier? Vad livnär sig din andliga människa på för kost? Guds levande ord, bön och lovsång? Eller TV-serier, skvaller och gammalt groll? Eller en blandning av bådadera? Många sköter exemplariskt om sin lekamliga kropp, men när det kommer till själen och anden, då verkar det inte vara så nogräknat längre.
När kyrkan är stängd, vad gör du då om du inte har ett fungerande böne- och andaktsliv? Ser på digitala gudstjänster på nätet, javäl, lyssnar på kristen musik, javäl, försöker leva ett fromt liv, javäl, allt detta är bra och värdefullt. Men inte ersätter det väl ändå till fullo, det egna gudsmötet, där du och anden möts i förening. Har du möjlighet att bedja tillsammans med andra, satsa på detta, vi kan ju ändå vara åtta stycken än så länge. Kanske har hemgruppernas tid kommit. Små husmöten är inte alls att förringa. Vid dessa tillfällen kan vi vägleda varann. Vägra att bli storkonsument av det digra smörgåsbord som dagligen serveras, om det än sker under den religiösa täckmanteln. Var istället med och bär upp det ringa som annars är nära att dö.
Kristendomen får inte bli enbart god underhållning som tillfredsställer alla smaker - när det gäller tal och sång. Kampen för den tro, som en gång överlämnades åt de heliga, får inte tystna. Om inte din kristendom fungerar i hemmet - tror du då att den fungerar i ett sekulärt samhälle? Om du tycker dig inte ha tid att läsa din bibel, men du har tid att hålla på med tusen andra göromål, inte ha tid till att stilla dig och be, tycker du fortfarande att det är Guds skyldighet att välsigna dig och vårt land? Är det för mycket begärt att - åtminstone några få minuter av dagens timmar, ge åt Herren? Inte av tvång, men av kärlek till honom. Och skulle du offra en liten stund av de minuter du tänkt använda till ditt arbete, tror du inte han leder dig så att arbetet flyter på bättre? Du kommer säkert att möta motstånd från mörka krafter men minns att det är troheten Herren belönar.
Där två eller tre är församlade - låt oss hålla fast vid denna bekännelse - och fortsätta på vägen framåt, hemåt, uppåt. Hur skulle det vara att övervinna bekvämligheten framför dataskärmen för att istället - i mån av möjlighet - träffas "in the real life". Kanske detta skulle vara något för dig, du vandringsman i tiden! "När vi samlas, har var och en något särskilt att meddela" ( 1 Kor. 14: 26 ). Tag chansen!
Nu samlas vi åter till lovsång och bön i Frälsarens dyrbara namn. När Herren oss möter blir dagen så skön Hans närhet är tryggaste hamn.
Kommentarer
Skicka en kommentar