Fortsätt till huvudinnehåll

Husmötet, något för vår tid?

 " Ty där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem " ( Matt. 18: 20 )

Ett välkänt bibelord, som närapå fått en ny betydelse i våra dagar. Där två eller tre är församlade, då har Jesus lovat att närvara. Nu är det inte de stora folkskarornas samlingstid, utan en tid då vi får samlas i hemmen. Vi - min kära hustru - och jag, hade idag ett " andligt rendez-vous " tillsammans, ett litet stugmöte om du hellre vill kalla det så. Ja, så kan man göra fast man endast är två personer. Bor du ensam kan du också ha ett "litet möte med Herren", det är inte folkmängden som avgör om anden sänker sig ned. 

För många år sedan fick jag som födelsedagsgåva en andaktsbok av C O Rosenius. Den stod rätt många år i bokhyllan innan vi beslöt oss för att regelbundet läsa ur den, en betraktelse för var dag. Det blev till glädje, förmån och välsignelse för oss. Att vi gav läsningen tid regelbundet fyllde oss med frid och värme. Då boken var utläst skapades ett tomrum i vårt enkla hem och vi ville fortsätta denna dagliga husandakt tillsammans. Min farfar samlade på söndagseftermiddagarna sin stora familj för familjens husandakt i salen. Inte alltid ville alla barnen vara med om detta , men de böjde sig inför hans auktoritet. Jag tror att dessa söndagseftermiddagar burit sin frukt.

Sorgligt nog förstår många inte vikten av den enskilda husandakten. Den sker måhända sporadiskt men man ser inte vilken förmån detta är. Ett äkta par och en hel familj, samlade i hemmet inför Herrens ansikte, det är mer än en vacker syn. Det är seger i den osynliga världen. Jag vill slå ett slag för familjeandakten, att prioritera denna, naturligtvis utan tvång -  jag tror nämligen Gud välsignar ordet och bönen i hemmets kammare. Ett rest bönealtare tillsammans. Som ett sköld och ett banér mot ondskans hantlangare. 

I min ungdom var jag och min far ute och sålde en kristen jultidning - Fridsstjärnan - på landsbygden och kom in i rätt många hem. I alla hem var dock inte fridens stjärna rådande, atmosfären kunde växla. Jag minns särskilt en bondgård, ett äldre hus där ladugården hade brunnit ned. I det hemmet var det en harmonisk atmosfär och en stillsam frid. Andra gånger kunde vi känna mer av en kuslig kyla. Förmodligen är jag långt ifrån ensam om liknande erfarenheter.

Detta har troligen inte endast med husandakten att göra men vad utstrålar vi? Levande Kristusbrev eller halvdöda mumier? Vad livnär sig din andliga människa på för kost? Guds levande ord, bön och lovsång? Eller TV-serier, skvaller och gammalt groll? Eller en blandning av bådadera? Många sköter exemplariskt om sin lekamliga kropp, men när det kommer till själen och anden, då verkar det inte vara så nogräknat längre. 

När kyrkan är stängd, vad gör du då om du inte har ett fungerande böne- och andaktsliv? Ser på digitala gudstjänster på nätet, javäl, lyssnar på kristen musik, javäl, försöker leva ett fromt liv, javäl, allt detta är bra och värdefullt. Men inte ersätter det väl ändå till fullo, det egna gudsmötet, där du och anden möts i förening. Har du möjlighet att bedja tillsammans med andra, satsa på detta, vi kan ju ändå vara åtta stycken än så länge. Kanske har hemgruppernas tid kommit. Små husmöten är inte alls att förringa. Vid dessa tillfällen kan vi vägleda varann. Vägra att bli storkonsument av det digra smörgåsbord som dagligen serveras, om det än sker under den religiösa täckmanteln. Var istället med och bär upp det ringa som annars är nära att dö.

 Kristendomen får inte bli enbart god underhållning som tillfredsställer alla smaker - när det gäller tal och sång. Kampen för den tro, som en gång överlämnades åt de heliga, får inte tystna. Om inte din kristendom fungerar i hemmet - tror du då att den fungerar i ett sekulärt samhälle? Om du tycker dig inte ha tid att läsa din bibel, men du har tid att hålla på med tusen andra göromål, inte ha tid till att stilla dig och be, tycker du fortfarande att det är Guds skyldighet att välsigna dig och vårt land? Är det för mycket begärt att -  åtminstone några få minuter av dagens timmar, ge åt Herren? Inte av tvång, men av kärlek till honom. Och skulle du offra en liten stund av de minuter du tänkt använda till ditt arbete, tror du inte han leder dig så att arbetet flyter på bättre? Du kommer säkert att möta motstånd från mörka krafter men minns att det är troheten Herren belönar.

Där två eller tre är församlade - låt oss hålla fast vid denna bekännelse - och fortsätta på vägen framåt, hemåt, uppåt. Hur skulle det vara att övervinna bekvämligheten framför dataskärmen för att istället - i mån av möjlighet - träffas "in the real life". Kanske detta skulle vara något för dig, du vandringsman i tiden! "När vi samlas, har var och en något särskilt att meddela"  ( 1 Kor. 14: 26 ). Tag chansen!

Nu samlas vi åter till lovsång och bön i Frälsarens dyrbara namn. När Herren oss möter blir dagen så skön Hans närhet är tryggaste hamn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid