Guds spelemän

 Nils Bolander skrev inte endast dikter. Här följer ett utdrag från hans bok, "Det farliga evangeliet", med underrubriken Guds spelmän

"I nästan alla kyrkor finns ett förrum, som av ålder bär namnet "vapenhuset". Där hängde våra gudstjänstfirande förfäder en gång i tiden upp sina vapen och andra föremål, som ej borde medtagas in i helgedomen, för att sedan vid utgången åter ha dem till hands. Är det inte den sorgliga sanningen om många kristna människor än idag, att de alltjämt hänga av sig sina vassa vapen och lägga undan sina alltför världsliga tankar endast någon fattig timme i gudstjänsten? Under det högtidliga gudstjänstfirandet, burna av majestätiska Wallinska koraler och stämda till andakt av luftiga tempelvalv och en anderik förkunnelse, kunna vi kanske lämna bitterheten, hatet, förtalet, roffarandan utanför och de många fåfängliga och småaktiga tankarna. Men med postludiet ännu tonande i våra öron är vi i vapenhuset genast redo att beväpna oss med själviskhetens alla lömska och raffinerade vapen igen och ikläda oss lågsinthetens allra smutsigaste plagg. Sådant kallas kort och gott för "söndagskristendom". Man leker speleman till Guds ära fem kvart på söndagsförmiddagen. Men den musikuppvisningen är inte så allvarligt menad.

Guds spelemän - hur spelade de?

Profeten Jesaja manar: "Tacken Herren, åkallen hans namn, gör hans gärningar kunniga bland folken". Här är det fråga om en tacksamhet i handling, en gärningarnas lovsång. Det gäller ingenting mindre än att göra Guds gärningar ute på människornas torg. Det är den sanna spelmanstjänsten åt Gud. Guds spelmän var "blott vanliga kristna", men de var allt annat än söndagskristna. De bedrev sannerligen inte hälftenbruk mellan Gud och världen. De formade hela livet, helg och söcken, till en lovsång, hela den grå, triviala vardagen, det malande och stränga pliktlivet. De visste att den inte är Guds speleman som ropar, Herre, Herre, utan den som gör sin himmelska faders vilja. Ja, de var ofta besynnerligt ordfattiga, när det gällde att finna och bära fram de stora bekännelseorden. De tackade och lovade sin Gud helst genom att hängivet och hänsynslöst slita ut sig i hans brådskande tjänst bland bröderna och systrarna. Och deras helhjärtade spelmanstjänst gjorde och gör dem till skickelsernas suveränaste herrar. När framgången log: Jag tackar dig Gud! När motgången slog: Jag tackar dig Gud! " I med och motgång lika, sin lyckas överman." I helg och söcken: Jag tackar dig Gud!

Guds spelemän - varför spelade de? Varför spelade de till Guds ära? Fråga dem! Jesaja svarar: "Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting." Kristus svarar: "Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig." ( Joh.4:34) "

Plöj den nya fåran, vittna, verka, vaka! Sätt din hand till plogen, se dig ej tillbaka!