Fortsätt till huvudinnehåll

Guds spelemän

 Nils Bolander skrev inte endast dikter. Här följer ett utdrag från hans bok, "Det farliga evangeliet", med underrubriken Guds spelmän

"I nästan alla kyrkor finns ett förrum, som av ålder bär namnet "vapenhuset". Där hängde våra gudstjänstfirande förfäder en gång i tiden upp sina vapen och andra föremål, som ej borde medtagas in i helgedomen, för att sedan vid utgången åter ha dem till hands. Är det inte den sorgliga sanningen om många kristna människor än idag, att de alltjämt hänga av sig sina vassa vapen och lägga undan sina alltför världsliga tankar endast någon fattig timme i gudstjänsten? Under det högtidliga gudstjänstfirandet, burna av majestätiska Wallinska koraler och stämda till andakt av luftiga tempelvalv och en anderik förkunnelse, kunna vi kanske lämna bitterheten, hatet, förtalet, roffarandan utanför och de många fåfängliga och småaktiga tankarna. Men med postludiet ännu tonande i våra öron är vi i vapenhuset genast redo att beväpna oss med själviskhetens alla lömska och raffinerade vapen igen och ikläda oss lågsinthetens allra smutsigaste plagg. Sådant kallas kort och gott för "söndagskristendom". Man leker speleman till Guds ära fem kvart på söndagsförmiddagen. Men den musikuppvisningen är inte så allvarligt menad.

Guds spelemän - hur spelade de?

Profeten Jesaja manar: "Tacken Herren, åkallen hans namn, gör hans gärningar kunniga bland folken". Här är det fråga om en tacksamhet i handling, en gärningarnas lovsång. Det gäller ingenting mindre än att göra Guds gärningar ute på människornas torg. Det är den sanna spelmanstjänsten åt Gud. Guds spelmän var "blott vanliga kristna", men de var allt annat än söndagskristna. De bedrev sannerligen inte hälftenbruk mellan Gud och världen. De formade hela livet, helg och söcken, till en lovsång, hela den grå, triviala vardagen, det malande och stränga pliktlivet. De visste att den inte är Guds speleman som ropar, Herre, Herre, utan den som gör sin himmelska faders vilja. Ja, de var ofta besynnerligt ordfattiga, när det gällde att finna och bära fram de stora bekännelseorden. De tackade och lovade sin Gud helst genom att hängivet och hänsynslöst slita ut sig i hans brådskande tjänst bland bröderna och systrarna. Och deras helhjärtade spelmanstjänst gjorde och gör dem till skickelsernas suveränaste herrar. När framgången log: Jag tackar dig Gud! När motgången slog: Jag tackar dig Gud! " I med och motgång lika, sin lyckas överman." I helg och söcken: Jag tackar dig Gud!

Guds spelemän - varför spelade de? Varför spelade de till Guds ära? Fråga dem! Jesaja svarar: "Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting." Kristus svarar: "Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig." ( Joh.4:34) "

Plöj den nya fåran, vittna, verka, vaka! Sätt din hand till plogen, se dig ej tillbaka!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid