Dunsen i köket

Ett vardagsvittnesbörd .

 Igår kväll befann sig min kära hustru och jag hemma i sovrummet. Inget märkvärdigt alls på något sätt, utan jag befann mig sittandes vid datorn. Plötsligt, utan minsta förvarning, hör vi ett duns som verkar att komma från ett närbeliggande rum. Vi går runt i vår lilla lya, men allt är som vanligt. Vi blir inte kloka på vad det var vi hade hört, men helt klart var det någonting som hade ramlat omkull. Vi beslöt oss för att inte lägga någon närmare vikt på detta "oförklarliga", inte bli oroliga och fundersamma då vi ej lyckades att lösa "dunsandets gåta".

 Dagen därpå, då jag skulle duka fram till frukost, upptäckte jag att brödrosten låg på golvet. Min första tanke var; hur har den hamnat där? Då kom jag genast ihåg, väntas nu, dunsen igår kväll, just det ja, det var således brödrostens fall vi hade hört. 

Har du någon gång hört ett "lättnadens duns" då någon tung börda fallit av dig. Fått känna och uppleva att den stora börda du bar har du fått lägga ner vid korsets fot. Många gånger vandrar vi omkring och bär på oss tunga bördor. Varför inte ta Gud direkt på orden och kasta dessa bördor, vad än det än kan vara, åt honom. Han har ju trots allt lovat oss att göra detta. Att inte bekymra oss i onödan, att Han har "koll på oss" även när vinterstormen rasar runt stugknuten. 

Skulle du idag höra ett duns, då någon börda faller av dig, är jag den första att utbringa ett " Halleluja, Pris, ske Gud och Lammet"

Det blev så lätt när bördan föll av Den föll i glömskans väldiga hav Aldrig mer den mig tynger ner aldrig mer jag den återser Det blev så lätt när bördan föll av Den föll i glömskans väldiga hav