Fortsätt till huvudinnehåll

Bönen och ordet

 Vi talar ofta om bönen. Bönens betydelse, bönens makt och klagar ibland på att det är så få som är intresserade av att samlas för att bedja tillsammans. Ändå ser vi många gånger så lite resultat, bönen verkar mest vara någon form av "religiös ritual", kraftlös och nästan endast ett "måste för att behaga Gud".

Jag tror att många av oss har varit med på bönemöten av dessa skilda slag som jag nu kommer att nämna om. 

Ett möte där Herren själv är närvarande, laddad atmosfär och välsignelserna mer eller mindre strömmar ner från himlen, det är nästan som att vrida på en kran och bli nyduschad på nytt. I den lustgården vill vi vara nästan hur länge som helst och verkligen "gosafröjdas" med Herren själv.

Den andra gången har vi säkert varit med om möten där allt varit fullständigt stängt, tillbommat och vi skulle helst av allt velat springa ut på en gång men känner oss tvungna att stanna kvar kanske av pliktkänsla eller "vad skall de andra säga om jag lämnar mötet nu". Tråkighet är endast förnamnet och uppgivenhet dess efternamn och rätta adelsmärke.

Du som vandrat med Herren en längre tid lär nog känna igen dig, åtminstone i någon mån. Hur torrt och tråkigt det än kan vara återstår frågan, skall vi ge upp eller skall vi fortsätta söka Honom. Vågar vårt fältrop i fortsättningen vara; "Jag släpper dig inte, förrän du välsignar mig".

Längtar vi efter att vara i ordet och bönen? Inte endast någon gång då och då när jag liksom "känner för det" och är upprymd och "extra salig". Att gå till bönekammaren då jag helst av allt skulle vilja göra något annat. Försaka mina intressen för att istället vara "up to date" i gemenskap med Världsförsonaren!

Låt oss föreställa oss att du spelar i en orkester eller att du rent av skall spela ett solonummer på ditt instrument. Tar du inte då god tid på dig att stämma ditt instrument och se till att det är samstämt med de övriga? Eller tänker du att det där med att stämma instrumentet är inte så viktigt, det ordnar sig nog, jag hinner förresten inte, jag har så mycket viktigare för mig. Och så blir framförandet ett stort fiasko.

Jag kan inte nog betona vikten av det enskilda andaktslivet. Du kan inte leva i varaktig seger om du nonchalerar att umgås med Herren i ordet och bönen. Du riskerar att ditt andliga liv blir ett enda stort fiasko. Nu tar du väl ändå i "alldeles väldeliga". Min enkla önskan är att du skall vilja välja Jesus och efterföljelsen istället för världen och dess utbud. Att förstå hur viktig den dagliga umgängelsen är - för dig!

Han sade: Jag är för ung, för menlös i tanken och växten. Då föll Guds Ande tvingande tung på hans själ och dikterade texten.

Han sade: Jag är för svag, en krympling och lytt i din kyrka. Då stod i hjärtat en bjudande lag och ropade: Gud är din styrka.

Han sade: Mästare kär, jag duger ju ingenting till... Skrymtare, säg som det verkligen är, säg att du inte vill!

Jag ville inte som Du, jag ville ha lättjans dagar. Herre, tag mig, tänd mig nu och sänd mig varthelst Du behagar!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.