Rättfärdighetens sol, den klara morgonstjärnan

 I den sista av gamla testamentets böcker- profeten Malaki- presenteras den kommande Messias i sista kapitlet som rättfärdighetens sol som skall gå upp med läkedom under sina vingar. En ljus, trygg, förväntansfull bild målas upp i en tid som då var ganska mörk, en tid som har likheter med våra dar. Man väntade på Israels tröst. 

I Uppenbarelsebokens sista kapitel presenterar sig Jesus som den klara morgonstjärnan. Bägge bibelböcker beskriver honom som det lysande hoppet under avslutandet av tidsepoken. Ett hopp som strålar över död och grav, över tidens mörker, besvärligheter och avgrundsbranta stup. Nya Testamentet avslutas inte med dom och slaget vid Harmageddon, utan den talar om nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr.3:13) om den slutgiltiga segern över synd och djävul. 

Dessa bibelord jämförs med varann i den apokalyptiska boken "Himlauret". Franson var måhända ute "före sin tid" i sin nitiska väntan på församlingens hemförlovning, men hjärtat brann för den klara morgonstjärnan. Brinner våra hjärtan också? Är vår innerliga bön- Maranata, kom Herre Jesus Kristus? Eller har vi blivit Demas-själar vars intresse endast är jord och värld? Snart är Han här, Brudgummen kär hämtar sin köpta skara. Så trösta varann med dessa ord.