Fortsätt till huvudinnehåll

En trasig familj

Vad som först såg ut att vara en brottsplats, där en vuxen man hölls inlåst mot sin vilja av sin strängt kontrollerade mor, visade sig vara ett ytterst tragiskt familjedrama, vars händelser i det förgångna format och skadat lägenhetens  invånare, en äldre kvinna och hennes nu, nästan i medelåldern komna son. Jag talar nu om den sorgsamma tragedin som, åtminstone delvis, offentliggjorts i självpösiga, egenrättfärdiga och antiempatiska "djävulsblaskor". Mor och son i en Stockholmsförort adventstid 2020.

Om det hade varit en teaterföreställning eller TV-pjäs, redan då skulle tragiken varit förödande nog- hur mycket mer då detta skett i verkligheten delvis under öppen ridå. Nu har jag inte träffat offren i dramat eller på något sett varit ögonvittne till vad som eventuellt har skett eller inte. Allt jag sett och hört är andrahandsuppgifter. Nog om det.

Föga förvånande skriver människor i skydd av anonymiteten sina tankar om vad de tror har skett. En redan förstörd familj, vars rykte säkerligen inte var så bra, blir nu fullständigt pulveriserade av okända människors kanoner som skjuter skarpt emot dem. Den eventuella misstro mot samhället och dess representanter i egenskap av myndigheter, förstärks den nu eller blir man tvungen att kapitulera under uppgivandets flagg? M a o, hur kommer det att gå för dem? I vilken utsträckning kan de leva vidare och får de sådan hjälp som ger resultat? Det vet vi inte än.

Något som verkar vara gemensamt för majoriteten av de som i mer eller mindre mån engagerat sig, är att man vill ha en syndabock att skylla på. Orden skräds inte då man självutdömer situationen. Än är det mamman som får utstå grova anklagelser för vanvård, egoism eller inte ha gjort något åt sitt liv, än är det sonen som förnedras allt ifrån att vara en hemmasittare som fastnat vid datorn ,till att utpekas i det närmaste som ett viljelöst kolli, än är det systern som larmade som är skurken i dramat- en hämndlysten kvinna med en bror som favoriserades framom henne, än är det myndigheterna eller socialen som angrips för att inte ha gripit in i tid och gjort sitt jobb eller så är det skolans fel, en skola där pojken blev retad och lärare jämte elever valde att blunda och se bort istället för att ingripa och hjälpa till. Såhär i efterhand saknas inte experterna- var så säker. 

Hur kommer livet att bli för dem? Den mardröm de levde i innan det uppdagades, är den slut nu eller har de kommit in i ett ännu värre tillstånd där allmänheten menar sig ha rätt att oinbjudna tränga sig in i deras privatliv och skoningslöst frossa sig i deras misslyckanden? Allt medan man slår sig för bröstet av självgodhet i det forna folkhemmet. Hur går det för sonen, kommer han att kunna assimilera sig till den värld han tvingas leva i. Studera, få något arbete, är det endast utopi, ett ouppnåeligt ideal eller kan man tänka sig barmhärtighetens väg, det återstår att se.

Många människor menar sig leva i ett inre fängelse, i regel ändå långt ifrån den verklighet jag efter min ringa förmåga här ovan försökt förklara. Att hitta rätt nyckel är inte alltid lätt. Den världsbild som formas i hemmet präglar ofta livet mer än vad man tror. Det finns så många vägar att välja. Många är färgade av negativa erfarenheter från sin skoltid med spår som följer med livet ut. Ibland är världen så kolossalt orättvis. Medan den ene föds med silverskeden i mun, det öppnas fruktbärande dörrar och de verkar leva ett harmoniskt, framgångsrikt, bekymmersfritt liv tillsammans med andra människor, kantas den andres liv av idel sorg, ensamhet, fattigdom, sjukdomar och motgångar, allt medan vi undrar; Gud, var finns du i allt detta mörker? Livet är inte rättvist men Gud är god heter det visst också.

Det finns mycket som vi aldrig kommer att förstå, kanske blir det uppenbarat i hemmet därovan i en avlägsen framtid. Trots allt väljer jag att tro på en allseende, rättvis och kärleksfull Gud, som kommer att döma världen. Paulus skriver ju om att vi ska vara med och döma, inte endast människor, utan även änglar. Jag säger som Frank Mangs skriver i sin bok "Högst personligt" -Om jag har något att säga till om på den dagen skall jag be att få anhålla om semester! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid