Den elaka tungan

 Lyssnade på en predikan från Vetlanda fria församling under rubriken: Den elaka tungan. En för mig okänd kvinna talade över detta ämne. För den som vill lyssna, är det väl använda drygt tjugo minuter. 

" I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp. När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skall lyda oss, då kan vi därmed styra också hela deras övriga kropp. Ja, till och med skeppen, som är så stora, och som drivs av starka vindar, styrs av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill. Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänk hur en liten eld kan antända en stor skog. Också tungan är en eld; som en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter "tillvarons hjul" i brand, liksom den själv är antänd av Gehenna. Ty väl är det så, att alla varelsers natur, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd genom människans natur. Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den och full av dödande gift. Med den välsigna vi Herren och Fadern och med den förbanna vi människorna som är skapade att vara Gud lika. Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det inte vara, mina bröder. Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten? Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa ge sött vatten." Jakobs brev 3: 2-12

"Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd. En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern är det att vårda sig om fader och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse och att hålla sig obefläckad av världen." (Jak. 1:26-27) 


 I ljuset av detta är det då inte lätt att behaga Gud. Och det är klart, skulle det ha varit lätt, då behövde Han ju inte offra sin Son. Vad är det i texten ovan som jag vill ha sagt. Det framkommer klart och tydligt hur Gud ser på "skitpratet" om vår nästa. Debatten om vi kan bli fullkomliga och syndfria lägger vi åt sidan, men här framställs tydligt hur svårt det är att "helga sitt tal". Sitter vi ena dagen på kafferep och skvallrar frimodigt om min nästas misslyckanden, hans lathet eller bristande moral, för att ta något exempel från vardagen, och andra dagen lovsjunger vi Herren och tillber honom och förvånas över att inte mer kraft är utgjuten ibland oss. Det finns ett samband som Herren inte välsignar. För skitpratet handlar oftast om hur fel det är på andra människor, hur de lever, uppför sig till bekostnad för min egen präktighet eftersom JAG inte gör så... Känner du igen något av den situation som beskrivs. 

På många sätt är jag glad för att det inte utesluts människor från Guds församling ( jag talar nu om lokala församlingen ) idag som det gjordes förr. Jag har hört om människor som fått lämna församlingsgemenskapen på grund av en mängd olika orsaker men tragiskt nog kommer jag i skrivandets stund inte på någon som blivit utestängd för ont skvaller eller falsk ryktesspridning. Inte girighet för den delen heller. Måhända beror det på att den herde som har kurage nog att agera sannerligen riskerar att själv drabbas av lögner, misstänkliggöranden och vanrykte till oanade höjder i värsta fall. Än svårare är det idag med all media, fake news osv. 

Vad onödigt skvaller har ställt till med behöver jag inte förklara. Det vet de flesta innerst inne. Men ibland är det gruvligt svårt att låta bli att föra vidare det där "smaskiga" jag sett och hört. Fast jag så väl vet att jag inte gör rätt. Jämför Rom 7:15-24 . Betänk vad konsekvenserna blir av ditt prat. Inte endast för den skyldige utan även för "skvallertackan". Hans gudstjänst är intet värd (se ovan) Gud ser inte till ditt offer. Nu är du alltför sträng och dömande kanske du tänker. Ordet dömer dig och det är nog. 

Det finns nåd och förlåtelse för den som vänder sig till Jesus Kristus, det är visst och sant. Och det är många gånger inte enkelt att älska sina medmänniskor, allra minst sina fiender. Men slå dig för den skull inte ner dig i egenrättfärdighetens domarbås. Det är mycket bättre att ge den platsen till Jesus själv eftersom hans dom är rättvisare än min och din. " Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke visat barmhärtighet; barmhärtigheten åter kan frimodigt träda fram inför domen" (Jakob 2:13)

Så när du går "på kafferep" eller träffar dina vänner under avslappnade former, lämna "skvallertackan" utanför dörren och utanför gemenskapen, det blir så mycket bättre då.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Två viktiga ord !

Den största händelsen