Fortsätt till huvudinnehåll

Hemåt jag ilar

 Hemåt jag ilar o hur lycklig jag är. Ständigt jag vilar hos min Frälsare kär. Bruden mår bäst uti sin brudgum dess famn Jesus Kristus är min dyre Frälsares namn!

Kör: Genom all strid går det hemåt i frid Jesus min Frälsare är när mig alltid. Och när vi komma fram till dödsflodens rand går Han över, jag går stödd av Hans hand.

Jesus mig leder ty han har mig så kär. Han för mig beder, o hur lycklig jag är. Bär mig i famnen, o hur härligt jag mår Snart är jag i hamnen och min krona jag får! 

Lågan är bitter i prövningens ugn. Jesus där sitter och säger "Var lugn" Slagg låder ännu vid hans älskade brud. Detta måste bort sedan går vi till Gud.

Motgång i världen, o vad skadar den mig Han är blott med mig uppå helgelsens stig Stormarna tjuta, ja, dess bättre det går I mitt hjärta till hans stad min krona jag får.

Kör: Hemåt det går över berg, över dal, Snart är jag hemma i den strålande sal. Där vänta kronan, harpan palmen också. O, mitt hjärta jublar, när jag tänker därpå!

En sång som inte sjungs längre. Vissa sånger överlever länge, andra som är minst lika bra hamnar tråkigt nog i glömskans hav. Fast jag ofta lyfter fram det som är gammalt, lyssnar och sjunger jag gärna också det som är nytt. Dessvärre är det inte alltid det sjungs både gammalt och nytt i våra sammankomster, det tenderar gärna bli antingen eller. När väckelsevindarna drar fram, skrivs det nya sånger på löpande band. De sanningar som blivit levande har ett genomgående budskap i sångerna, vilket märks mer då åren gått och sångerna fått ett antal år på nacken. Låt oss förvalta och bevara väckelsearvet, men släpp också fram nya sånger inte endast för de ungas skull. En församling som lever producerar fram nya sånger. Det är något speciellt med sammankomster där en ny sång sjungs för första gången. Nyskapande och fräscht. 

Här tycker vi människor olika. Tråkigt nog blir det ibland motsättningar, för porten in till musikens värld är för somliga så trång, så trång, så trång. Och dess väg så smal, så smal, så smal. Det undgår väl knappast någon att jag slår ett slag för mångfalden i församlingssången och att barriären mellan gammalt och nytt inte alltid nödvändigtvis är så stort. Det som är fött av Ande är fött av Ande oavsett vilket år sången skrevs. Eller som Theofil Engström sa- då han medverkade i Tv-programmet Minns du sången- " Vadå minns, jag lever i detta". 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Fortsätt kampen

 " Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana er att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga." ( Judas. 1: 3 ) Det gäller att fortsätta kampen för tron, tron på den uppståndne Jesus, hans budskap -  och att förmedla budskapet vidare till oss som lever idag. Kampen för den levande tron är under ständig attack. Världen med dess ideal vill ständigt föra församlingen längre och längre från dess kärna och ursprung, och fjärma den enkla Jesustron från folket. Religiösa traditioner - av vilket slag det än vara må - kan ändå inte ersätta det levande gudslivets innersta väsen. Mycket av vad som en gång fötts i elden, har under årens lopp mer och mer stagnerats  till fromma övningar och goda vanor, utan någon större genomslagskraft.  Det vimlar av olika läror, bibeltolkningar, teologiska utläggningar, mer eller mindre aktuella och trovärdiga. Tid