Fortsätt till huvudinnehåll

Hemåt jag ilar

 Hemåt jag ilar o hur lycklig jag är. Ständigt jag vilar hos min Frälsare kär. Bruden mår bäst uti sin brudgum dess famn Jesus Kristus är min dyre Frälsares namn!

Kör: Genom all strid går det hemåt i frid Jesus min Frälsare är när mig alltid. Och när vi komma fram till dödsflodens rand går Han över, jag går stödd av Hans hand.

Jesus mig leder ty han har mig så kär. Han för mig beder, o hur lycklig jag är. Bär mig i famnen, o hur härligt jag mår Snart är jag i hamnen och min krona jag får! 

Lågan är bitter i prövningens ugn. Jesus där sitter och säger "Var lugn" Slagg låder ännu vid hans älskade brud. Detta måste bort sedan går vi till Gud.

Motgång i världen, o vad skadar den mig Han är blott med mig uppå helgelsens stig Stormarna tjuta, ja, dess bättre det går I mitt hjärta till hans stad min krona jag får.

Kör: Hemåt det går över berg, över dal, Snart är jag hemma i den strålande sal. Där vänta kronan, harpan palmen också. O, mitt hjärta jublar, när jag tänker därpå!

En sång som inte sjungs längre. Vissa sånger överlever länge, andra som är minst lika bra hamnar tråkigt nog i glömskans hav. Fast jag ofta lyfter fram det som är gammalt, lyssnar och sjunger jag gärna också det som är nytt. Dessvärre är det inte alltid det sjungs både gammalt och nytt i våra sammankomster, det tenderar gärna bli antingen eller. När väckelsevindarna drar fram, skrivs det nya sånger på löpande band. De sanningar som blivit levande har ett genomgående budskap i sångerna, vilket märks mer då åren gått och sångerna fått ett antal år på nacken. Låt oss förvalta och bevara väckelsearvet, men släpp också fram nya sånger inte endast för de ungas skull. En församling som lever producerar fram nya sånger. Det är något speciellt med sammankomster där en ny sång sjungs för första gången. Nyskapande och fräscht. 

Här tycker vi människor olika. Tråkigt nog blir det ibland motsättningar, för porten in till musikens värld är för somliga så trång, så trång, så trång. Och dess väg så smal, så smal, så smal. Det undgår väl knappast någon att jag slår ett slag för mångfalden i församlingssången och att barriären mellan gammalt och nytt inte alltid nödvändigtvis är så stort. Det som är fött av Ande är fött av Ande oavsett vilket år sången skrevs. Eller som Theofil Engström sa- då han medverkade i Tv-programmet Minns du sången- " Vadå minns, jag lever i detta". 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ny bok: De svarade JA på kallelsen

Min nya bok De svarade JA på kallelsen finns nu att förbeställa från Midnattsropet Förlag.  https://midnattsropet.se/produkt/de-svarade-ja-pa-kallelsen/  Från bokens baksida:  Följ med på en spännande tidsresa och möt 24 gudsmän och kvinnor som tjänade Gud på olika områden och platser under arton och nittonhundratalet.  Fattigdom, lidande och förföljelse hindrade inte dem att fullfölja sin kallelse. Denna bok vill förmedla hopp till efterföljare i vår nu så oroliga tid!

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Två viktiga ord !

      I mitt förra inlägg skrev jag något om den brustna förlåten. Ordet förlåt har två betydelser, dels det stora skynket i templet i Jerusalem, men ofta är det något annat vi tänker på då vi hör ordet förlåt. Betoningen är visserligen olika i det talade språket jämfört med det skrivna. Ändå är betydelsen av orden av stort evighetsvärde. Den brustna förlåten och försoningens betydelse tog jag upp i mitt förra inlägg. Utan den skulle vi inte nå himlen. Den andra betydelsen av ordet förlåt har även det konsekvenser för evigheten. Att förlåta sin nästa. När jag var ung tänkte jag ibland att nu har vi kommit så långt i vår överlåtelse att det där med förlåtelse det är inte så viktigt längre. Ack hur fel jag hade!  På samma sätt kunde jag tycka att bedja Fader Vår bönen mest var något religiöst, något som kyrkliga och "halvfromma" höll på med. Vi som tillhörde t.ex pingströrelsen eller var med i maranata behövde inte bedja den bönen eftersom vi var så "fria". Jag tror a