Hemåt jag ilar o hur lycklig jag är. Ständigt jag vilar hos min Frälsare kär. Bruden mår bäst uti sin brudgum dess famn Jesus Kristus är min dyre Frälsares namn!
Kör: Genom all strid går det hemåt i frid Jesus min Frälsare är när mig alltid. Och när vi komma fram till dödsflodens rand går Han över, jag går stödd av Hans hand.
Jesus mig leder ty han har mig så kär. Han för mig beder, o hur lycklig jag är. Bär mig i famnen, o hur härligt jag mår Snart är jag i hamnen och min krona jag får!
Lågan är bitter i prövningens ugn. Jesus där sitter och säger "Var lugn" Slagg låder ännu vid hans älskade brud. Detta måste bort sedan går vi till Gud.
Motgång i världen, o vad skadar den mig Han är blott med mig uppå helgelsens stig Stormarna tjuta, ja, dess bättre det går I mitt hjärta till hans stad min krona jag får.
Kör: Hemåt det går över berg, över dal, Snart är jag hemma i den strålande sal. Där vänta kronan, harpan palmen också. O, mitt hjärta jublar, när jag tänker därpå!
En sång som inte sjungs längre. Vissa sånger överlever länge, andra som är minst lika bra hamnar tråkigt nog i glömskans hav. Fast jag ofta lyfter fram det som är gammalt, lyssnar och sjunger jag gärna också det som är nytt. Dessvärre är det inte alltid det sjungs både gammalt och nytt i våra sammankomster, det tenderar gärna bli antingen eller. När väckelsevindarna drar fram, skrivs det nya sånger på löpande band. De sanningar som blivit levande har ett genomgående budskap i sångerna, vilket märks mer då åren gått och sångerna fått ett antal år på nacken. Låt oss förvalta och bevara väckelsearvet, men släpp också fram nya sånger inte endast för de ungas skull. En församling som lever producerar fram nya sånger. Det är något speciellt med sammankomster där en ny sång sjungs för första gången. Nyskapande och fräscht.
Här tycker vi människor olika. Tråkigt nog blir det ibland motsättningar, för porten in till musikens värld är för somliga så trång, så trång, så trång. Och dess väg så smal, så smal, så smal. Det undgår väl knappast någon att jag slår ett slag för mångfalden i församlingssången och att barriären mellan gammalt och nytt inte alltid nödvändigtvis är så stort. Det som är fött av Ande är fött av Ande oavsett vilket år sången skrevs. Eller som Theofil Engström sa- då han medverkade i Tv-programmet Minns du sången- " Vadå minns, jag lever i detta".
Kommentarer
Skicka en kommentar