Fortsätt till huvudinnehåll

En dimmig dag

 Fredag eftermiddag. Dimman lättade aldrig idag. I morse såg man inte mer än kanske tio meter framför sig . Sikten är nu något hundratal meter i bästa fall. Det ostadiga vädret- eller vad vi väljer att kalla det för- går parallellt med det osäkra världstillstånd som råder. Vi ser inte genom dimman, vad finns bortanför det grå? Vi kan endast ana konturerna. 

Snart går vi in i november månad. Skall det bli en ödesmättad tid? Skall den andra vågen av corona skölja genom landet med sitt dödande gift? Ökar jordbävningarna nere i Sydeuropa? Hur blir det i det redan nu så oroliga USA? Kommer de "olycksprofeter" som bådat en katastrof med inbördeskrig att ha rätt? Står vi rent av på randen till det tredje världskriget? Kommer osökt att tänka på "Finnmarksprofeten" Anton Johanson, vilken såg kriget bryta ut i Frankrike med dess huvudstad stående i brand. Också det landet har drabbats av virusets framfart. Hur länge till har vår Herre tålamod? Vi ber, Kyrieleis, Herre förbarma dig!

Vårt saliga hopp strålar ändå-tack och lov- genom de dunkla dimridåerna i världen. Hoppet om Jesu återkomst bär oss genom tiden. Pilgrimsvandraren navigerar genom grynnorna i okända farvatten. Lotsen är med och visar rätta kursen.

Vi har nu kommit fram till Allhelgonahelgen. En helg då vi på ett särskilt sätt ihågkommer de som gått före. På detta år har åtminstone tre syskon evakuerats till högre ort. Missionären Stig som tjänade Gud under femtio års tid och varnade för katolicismens inflytande bland evangelikala kristna, broder Leif som blev upprättad från ett destruktivt liv och vittnade frimodigt om sitt "nya liv med Jesus" och tant Gusti. Jag minns första gången jag såg henne på ett maranatamöte i blå salen. Hon prisade Gud med en våldsam kraft så man nästan kunde tro att taket skulle lyfta. 

För trons folk råder ingen flummig dimma, trots all oro och negativism. Vi tillber inte "helgonen" i allhelgonatid även om vi fascineras av deras tro och exemplariska föredöme. Än mindre försöker vi komma i kontakt med dem. Vi minns dem med värme och läser med glädje deras eventuellt efterlämnade skrifter. Har du möjlighet, läs i stället en god bok än att "fira Halloween" . Hade en ljuvlig stund på förmiddagen med andesmorda gamla böcker från de gamla kämparnas penna. Är så tacksam för att det finns bevarat. Som ett motgift mot Halloween-kramset. Ordets svärd förklarat och uppenbarat. Amen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Innan ditt rike blev kartlagt

Innan ditt rike blev kartlagt  av Nils Ferlin Det var bara tokar och dårar som lyssnade till dig först. Det var slavar och skökor och ogärningsmän men då var ditt rike störst Det var bara enkla själar Och själar på undantag. Sen byggdes det tabernakel och kyrkor av alla de slag Och påvar kom det och präster som tvistade om vart ord Du fällt på din korta vandring på denna bullrande jord Men tokar var det och dårar Som lyssnade till dig först. Det var innan ditt rike blev kartlagt och då var ditt rike störst. En dikt som verkligen förklarar kristendomens begynnelse och tidiga utveckling. Jag vet inte om Ferlin hade någon personlig tro på Jesus Kristus, men beskriva hur det började och hur det blev, det kunde han.

Tag inte vilddjurets märke av bekvämlighet

 "Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus" (Upp.14:12) De flesta - även de som inte kan så mycket ur bibeln eller har någon gudstro att tala om - har hört talas om märket i handen och på pannan. Teorierna om vad det kunde tänkas vara är många, en del mer troliga än andra. Frågan har dock alltid varit; kommer människan att ta emot detta märke, vad och i vilken form det än kommer att gestalta sig i. Många säger ett bestämt nej på den frågan, men när det då verkligen gäller, hur kan du då vara så säker på det. Tänk om märket skulle vara något i stil med alla andra uppfinningar och "nymodigheter" vår värld upplevt blott under de senaste hundra åren. Många av oss vill leva ett bekvämt liv, kunna göra vad vi vill, åka dit vi vill, träffa dem vi vill etc. (Undertecknad utgör inget undantag) Det senaste året har vi inte kunnat göra det som vi varit vana vid och nu ser många fram emot att världen skall återgå til

Annorlunda

 En dikt av Nils Bolander När man ska till och dö blir allting annorlunda. En droppe ångest i leendet som en södergök i ett sommarlandskap. De lätta orden bli så tunga och tystnaden så besjälad, så full av ekon och outtalade önskningar. Huvudsak blir bisak, och man får ett ögonmärke bortom alla nära och kära: hemlandet. När man ska till att dö, kommer resfebern över en som en nordisk skymning och en iver att få trycka händer till tack och förlåt före avfärden. Luften ropar av avsked som vildsvalornas bevingade plog mot söder i glasklar oktober med en lockelse bortom allt förnuft.  När man ska till att dö blir allting annorlunda.