Blott en dag

 Blott en dag ett ögonblick i sänder O vad tröst evad som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer Skulle jag som barn väl ängslas då. Denna gamla men ändå aktuella sång av Lina Sandell har nästan fått en ny innebörd för mig de sista veckorna. Jag har bytt jobb, visserligen i samma bransch som förut, fast i annan regi och annat upplägg. De moderna smartphones är smidiga, när jag väl lär mig hur de fungerar -vilket är en ren vetenskap i sig. Den som följt min blogg kan ju omöjligt ha undgått att det sitter en tämligen gammalmodig man bakom tangentbordet. Dock inte så gammalmodig att han inte kan använda en dator. 

Att det inte varit lika mycket skrivande är uppenbart för eventuella läsare. Att det inte går lika fort att lära sig nya saker är jag -tack och lov- inte ensam om. Trots det gör sig otåligheten gällande, det skall gärna ske omedelbart och utan någon större ansträngning. Månntro vår himmelske Fader sitter uppe i sin himmel och skrattar åt alltsammans, han som vet svaret. För honom är begreppet tid något definitivt avvikande från oss, sönderstressade jordbor och västerlänningar som vill hinna med så mycket på några få år. Tusen år, vad är det för honom? Ingenting, som en rök som hastigt drog förbi. 

Vad framtiden utvisar, hur det kommer att bli ligger i hans händer. Vi har endast nuet. Detta har jag nämnt om förr. Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren! Vare sig vi vill det eller ej, får vi acceptera det ovannämnda.

Tittade en stund igår kväll på den politiska debatten, innan sömnen tog kommando. Många hårda ord om sin motståndare fälldes av kvinnor och män med en glödande retorik på läpparna. Anställlningstryggheten ventilerades och diskutterades kraftfullt. De ljuva år, där det var svårt att bli av med anställda som av en eller annan anledning inte fungerade på jobbet, har förpassats till historieböckerna. Är du inte duktig nog så ajöss med dig. Några barmhärtighetskval göra sig icke besvär längre. 

För den som inte har examen, inte är så där väldigt praktisk eller inte vill skuldsätta sig över sin förmåga för att passa in i vårt samhälle väntar en dyster och oviss framtid. Han får sätta sitt hopp till Gud och bokstavligen leva efter; blott en dag ett ögonblick i sänder. Trons trygghet bär hela vägen hem. Både i den nuvarande tidsåldern såväl som den tillkommande. Snart är Han här