Jesu seger!

 En ny vecka har inletts. Dagens citat kommer från en omstridd man född i Trönö, Hälsingland 1866, död i Uppsala 1931. Han beskriver försoningen på ett briljant levande sätt i sin bok: Kristi pinas historia

- Mörkret gör anspråk på oss. Syndens, ondskans, frestelsernas mörker. Vidare själens mörker, anklagelserna, modlösheten, ängslan, grämelsen och klentron. Och till sist dödens, förgängelsens mörker. Mörkrets makter göra anspråk på oss. De omvärva oss. De finns i vårt eget hjärta. De råda över människan. 

Men Jesus betalade den dyraste lösepenning, sitt eget oskyldiga liv och blod, för att fråntaga dessa makter varje anspråk och rätt till oss. Sedan korset blivit rest i världen och Kristus fastnaglad därpå, kunna vi säga till synd och död och djävul: Vet hut! Du har ingen rätt till mig längre. Hans kärlekstjänst, hans lösen räcker till för många, däri räcker till att förlossa alla dem, vilka förenas med honom i en liknande tjänst.

Detta skrev Nathan Söderblom några år före sin död- en man som hade en oerhörd kapacitet. Tolvbarnsfar, språkgeni, teolog, ledamot av Svenska akademien och nobelpristagare av fredspriset. Jag vet att vissa fortfarande nästan "ser rött" då hans namn nämns. De tänker då på t.ex det ekumeniska mötet i Uppsala 1925. Låt oss då komma ihåg att den ekumenik som då var aktuell inte kan jämföras med den som är på gång idag- religionsblandningen, synkretismen. 

Vidare menar då vissa att han var liberalteolog. I vilken utsträckning har jag ingen aning om. Men kan då en verklig liberalteolog beskriva försoningen på nyss nämnda sätt? Jag betvivlar det. Den norska biskopens ord är verkligen aktuella här: -Den skarpaste hjärna kan inte förstå korsets gåta men den fattigaste syndare kan uppleva dess kraft!

Jag frågade en gång en vän till mig, som själv är språkbegåvad, bosatt i Hälsingland efter ett antal år i Stockholm, vad han tyckte om Nathan Söderblom. Han svarade omedelbart: Han var hälsing, det säger allt.