Var igår kväll på ett gott bönemöte på en plats vid namn Bergvägen. Hör Gud bön bättre då de beds på ett berg än nere i en dal? Mose fick bestiga ett berg då han skulle mottaga lagtavlorna av Herren. Då vi i fjol höst var nere i Grekland såg vi några kloster, vilka var byggda uppe på bergen i en svårtillgänglig terräng. Tanken var förmodligen att komma närmare Gud, längre bort från världen för att "avskilja sig". Hur det sedan blev med avskildheten däruppe kan man ju med rätta undra, då stora mängder turister ideligen besökte klostret.
Gud är på inget sätt knuten till platser på det sättet. Jesus säger: -Den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skall tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. (Joh4:23). Att vattnet sedan är mer i rörelse på vissa platser har inte så mycket med höjden eller djupet att göra, snarare med den längtan och villighet som människan besitter. Naturligtvis är det Gud som verkar men många gånger verkar det som om han gör sig beroende av oss människor. På bibelns tid kunde folk gå upp på taket för att be.
Det finns alltid risk att en plats där Guds härlighet någon gång uppenbarat sig, med tiden förvandlas till en "kultplats" dit fromma och andligt sökande människor vallfärdar. Samtidigt är Gud överallt. Han är på inget sätt beroende av en särskild plats för att kunna tala. Men för att kunna tala med dig, måste du kunna lyssna till honom. Känna igen hans röst i det sorl och brus vi dagligen omgärdas med. Och följa herderösten dit han kallar och för dig.
Kommentarer
Skicka en kommentar